Tänkte bara berätta lite hur det är med Tomas.
Tomas har haft ryggproblem och därmed inte kunnat bära lilla Liv eller för den delen ta hand om henne på hennes vilkor. Pga kraftig smärta vågades ingen behandling mer än smärtstillande sättas in tills MRT var utförd. (vilket som känt kan ta lite tid att få) För två veckor sen blev det av och förra veckan fick han svaret att inga nya förändringar skett sen bilolyckan för 11år sen, som de misstänkt. Så det var alltså inget allvarligt så, skönt det. Men smärtan är ännu kvar. Med det svaret i handen vågade de skicka honom på lite korrigering hos Naprapaten som menade att det pga att han nu länge gått o haft ont fått inflammationer i bröstryggens muskulatur. Behandlingen var positiv, så att han kändes sig rörligare.. .men har nu ännu ondare. Kanske tog inflammationen ytterligare fart efter man varit där och bökat?? Han ska få fortsatt naprapatbehandling, antiinflammatoriskt tillsvidare och för tillfället sjukskriven en vecka i taget.
Så nu går vi in i steg två av Tomas sjukskrivning Dvs nu med behandling som förhoppningsvis ska ge resultat mer än den sjukskrivning och vila han ofrivilligt i väntan på MRT. Ökningen av smärtan i nuläget får vi hoppas bara är ett tecken på att förbättring kommer ske inom kort till det bättre. Stackarn svävar mellan hopp o förtvivlan.
Tomas sjukskrivning har även drabbat mig då han inte kan ta hand om Liv, snöskottning, ved, handling, städning etc. och därmed VAB:ar tills Tomas kan börja jobba igen. Hoppas bara att inte min rygg säger stopp nu när jag fått ta allt tungt arbete själv det vore ju just snyggt =). Det är lite pyssel för att få ihop allt och ovissheten om Tomas ryggproblem påverkas man ju också av samtidigt. Blir inte så mkt energi över till att stötta Tomas som tycker läget känns lite hopplöst för stunden och är rädd att ramla tillbaka i samma problem med Inflammationer i ryggen som för 11år sen, som innebar mkt smärta och lång sjukskrivning. Men det är för tidigt att sia om nu. Nu tar vi en vecka i taget.
Skönt att våren smyger sig på och snön inte faller så ymningt mer =)
Tomas har haft ryggproblem och därmed inte kunnat bära lilla Liv eller för den delen ta hand om henne på hennes vilkor. Pga kraftig smärta vågades ingen behandling mer än smärtstillande sättas in tills MRT var utförd. (vilket som känt kan ta lite tid att få) För två veckor sen blev det av och förra veckan fick han svaret att inga nya förändringar skett sen bilolyckan för 11år sen, som de misstänkt. Så det var alltså inget allvarligt så, skönt det. Men smärtan är ännu kvar. Med det svaret i handen vågade de skicka honom på lite korrigering hos Naprapaten som menade att det pga att han nu länge gått o haft ont fått inflammationer i bröstryggens muskulatur. Behandlingen var positiv, så att han kändes sig rörligare.. .men har nu ännu ondare. Kanske tog inflammationen ytterligare fart efter man varit där och bökat?? Han ska få fortsatt naprapatbehandling, antiinflammatoriskt tillsvidare och för tillfället sjukskriven en vecka i taget.
Så nu går vi in i steg två av Tomas sjukskrivning Dvs nu med behandling som förhoppningsvis ska ge resultat mer än den sjukskrivning och vila han ofrivilligt i väntan på MRT. Ökningen av smärtan i nuläget får vi hoppas bara är ett tecken på att förbättring kommer ske inom kort till det bättre. Stackarn svävar mellan hopp o förtvivlan.
Tomas sjukskrivning har även drabbat mig då han inte kan ta hand om Liv, snöskottning, ved, handling, städning etc. och därmed VAB:ar tills Tomas kan börja jobba igen. Hoppas bara att inte min rygg säger stopp nu när jag fått ta allt tungt arbete själv det vore ju just snyggt =). Det är lite pyssel för att få ihop allt och ovissheten om Tomas ryggproblem påverkas man ju också av samtidigt. Blir inte så mkt energi över till att stötta Tomas som tycker läget känns lite hopplöst för stunden och är rädd att ramla tillbaka i samma problem med Inflammationer i ryggen som för 11år sen, som innebar mkt smärta och lång sjukskrivning. Men det är för tidigt att sia om nu. Nu tar vi en vecka i taget.
Skönt att våren smyger sig på och snön inte faller så ymningt mer =)
Tips från en som vet! Antiinflammatoriskt så länge som det behövs och träning, träning och träning, i lagom mängd så klart! Har märkt att så fort jag "rör" mej mindre (var förkyd som F!) och när jag "slarvar" så blir jag sämre=mer ont. Så karaktär/träning, envishet och possitivt tänkande är mitt recept :)!!! Kramar till Alla fr. Monica
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaTråkigt att höra, önskar er allt gott! Ni är riktiga kämpar båda två. Såg bilderna på Liv, vilken fantastiskt vacker dotter ni har!
Kram/ Linn