Jobbigt

Ska det vara så här.... ja det ska det nog.

Men jag tycker iaf att det är jobbigt. Har den här veckan sen i Onsdags haft långa sammandragningar som inte ger sig även fast jag sätter mig ner o vilar de är där mest hela tiden ingen intervall med vila bara konstant hård mage. Torsdagen var jag iofs så förkyld att jag låg nästan hela dagen och då var det rätt OK, men igår kändes det så snart jag gick omkring och idag detssamma o på kvällen började det bli rätt drygt. Allt jag gör bara att vara känns besvärligt och jobbigt. Samtidigt klarar jag inte att BARA sitta/ligga rätt upp o ner dag in o dag ut. Jag måste göra lite saker iaf.

Ikväll så blev det riktigt drygt (inte ont bara spänd om magen) för då kom det till knepig yrsel som inte gav med sig riktigt. Kände lite lätt tendens till kallsvettningar. Hjärtat slog lite fortare kändes det som. Och lillan far runt som en propeller hela tiden (vilket iaf känns bra att hon gör för då borde hon må bra iaf). Själv kände jag mig allmänt olustig men inte orolig direkt. Fundersam snarare. Kan vara någon ny underlivsåkomma eller Urinvägsinfektion som spökar... men yrseln? Precis som jag fick första gången dessa långa sammandragningar kom och jag hade bakterier i underlivet som inte skulle vara där. Blev bättre efter några dagar på Antibiotika, men nu har jag ätit två kurer ska det inte var bra nu då eller? Ja inte vet jag.

Som inte detta vore nog så somnade jag väl inte förrän kl 05:00 igår natt. På soffan. Jag klarar inte av att ligga i sängen med Tomas bredvid när jag inte kan ligga still. Dumt att två ska vara vakna. Ena katten höll mig lite extra vaken bara för att göra det hela lite mer spännande... suck.

Nu är jag där igen, efter att ha legat och känt yrsel o trott att nu somnar jag in så började det komma ryckningar i benen, okontrollerbara. Spänningar. Ja nu sitter jag här igen på extrasängen i vardagsrummet denna gång, och skriver lite i bloggen i brist på annan sysselsättning. Jag tror jag blir galen på detta. varför kan jag inte bara få sova som normalt folk? Nu ska jag inte längre ha järnbrist heller så varför detta?

Önskar faktiskt att jag var längre gången än v33 just nu. Inte för att det blir mer sova då. Men att allt jag gör känns jobbigt och jag har denna spända kropp att brottas med är ingen hit alltså. Förresten borde jag inte vara trött nu då när jag inte sov mer än 4tim i ett sträck igår natt, för 8-9 så började kroppen bli spänd så det var bara att kliva upp. För det är ju det med. Jag är ju inte särskilt trött heller. Så jag har pest eller kolera att välja på. Antingen håller jag igång och riskerar att sätta igång för tidig pga alla sammandragningar eller så tar jag det lugnt och kan därmed inte sova alls och blir tokstressad för det......

Gahhh...