+2 dagar...

Hjälp! Jag vill inte mer... känner mig deppig och arg för minsta lilla. Det bara kokar i mig inombords så fort jag ser gubben typ, han fattar ju inget och tror att bara för jag plockar o fixar att jag har all ork i världen! eller om djuren barar råka vara lite ivägen eller något. Snälla lilla vän ta och kämpa på lite nu så vi får träffa dig.

Men ska det verkligen vara så här psykiskt påfrestande att gå över tiden? Jag har ju väntat i 9mån vad kan några dagar till göra? Nä nu är det riktigt motigt faktiskt. Lite värkar, en slempropp eller så, det skulle ge lite hopp iaf. nu känns det verkligen som att jag kommer förbli gravid... eller är det kanske bara en stor fis??

Av alla som gissat på dagen vi kommer få bli föräldrar igen så är det flest som tippar på idag fram till 1mars. så jag hoppas på det. De andra gissningarna ägnar jag just nu inte ens tanke helst.... och ja jag tycker hysterisk synd om mig själv just nu, sådeså!!

Laddar

Ja nu laddar vi med kolhydrater inför min kommande förlossning. Pasta med fetaostsås med kassler, basilika och soltorkade tomater. Mumma tyckte Liv iförd sina snygga öronmuffar. Vi längtar nu efter Livs syster som skulle komma idag. Men jag tvivlar på att hon hinner!

Busfrö

Idag var mormor och hälsade på liv, det tycker Liv är såååå roligt. Hon blir alltid lika glad när hon kommer som ledsen när hon går! Mormor hon stickar som vanligt och har något med sig varje gång hon kommer på besök det här var detta besökets alster!

Medans Jag och mamma satt och fikade så stängde Liv dörren till sitt rum och efter ett långt tag så gick jag dit för att öppna dörren igen och där inne stod denna lilla sötnos och hade lyckats sätta på sig mammas gamla T-shirt. Jag var mäkta imponerad då hon inte kan sätta på sig byxor eller tröjor annars ännu. Strumpor, vantar o mössor är det hon är bäst på =)

Falskt alarm

Ett litet besök på förlossningen blev det sent igårkväll.

Under hela dagen var bäbisen i magen helt stilla så vitt jag kunde känna. Runt lunchtid reagerade jag över det och buffade lite på henne för att se om jag fick något litet svar? Men inget. En dryg timma senare försökte jag ganska bryskt få lite respons, men det var trögt. Fick kanske någon liten rörelse men det kunde lika gärna vara en arm eller ett ben som gled undan när jag tryckte lite på magen. Så det var lite för diffust för min smak. Men hon har varit lugn förut så jag tänkte att det kommer nog mer till kvällen.

Kvällen kom och lugnet i magen bestod. =/ Jag duschade lite, sen färgade jag håret medans Liv badade klart. Därefter var planen vila och stort glas kallt vatten brukar kunna göra susen. Jodå då fick jag lite respons... men sen hände det inte mkt mer, och mitt buffande gjorde ingen skillnad heller. Till saken hör att på förra besöket hos MVC så var hjärtljuden vilolåga och ökade knappt men något när barnmorskan buffade på henne. Så hon bad mig ha lite koll på fosterrörelserna. Nä det var helt enkelt hög tid att ringa och rådfråga förlossningen. Jag hann bara säga, -"tycker jag haft lite dåligt med fosterrörelser idag..." så sa, sköterskan -"då tycker vi att du ska komma in på koll". Ja så så blev det såklart. 23:30 lämnade vi över Liv till snällaste grannen Lisa.

Inne på förlossningen började de att känna på bäbisen och sedan lyssna med trätratten för att sätta CTG på rätta stället. Och visst hörde hon det lilla hjärtat picka! Pust, då var det OK så långt iaf. 30min CTG-kurva såg kanonfin ut och mina sammandragningar syntes de med.var 6-7minut, under tiden jag låg där. Inga värkar dock. Sen som rutin kollades det även upp hur bäbisen såg ut, reagerade och hur hjärtat och vattenmängden såg ut. Allt var helt i sin ordning. 02:00 hemma igen och rakt ner i bingen.

Ja så kan det vara, man känner sig fånig när det inte var något, men om vi inte kollat upp det så hade vi ångrat oss eller inte kunnat slappna av. Så det var lika bra att vi åkte in. Samt att inte säger man emot förlossningspersonalen om de tycker att jag ska åka in, då packar man och åker!

Köket

 Ja så här gick det till, Maskning, kantmåling, arbetet pågick och till slut så blev det helt klart. nu är det dock lite småfix i köket kvar, Vitmålningen av fönstrena får tex bli klart i sommar då jag inte vill vara utan fönster så här års ;) Men karmarna är målade såhär långt. Sen ska det upp lite foder runt dörrar och fönster, de ska bara vitmålas och sågas till. Och så är den en påbyggnad på golvlisten som saknas. Men sen, SEN är köket färdigt för den här gången.

Väggen färdigmålad

Ja så här såg det ut i köket innan vi började. Lite före och efter bilder. Det vi inte har bilder på är den bruna bröstpanelen som vi rivit bort just på bilden längst ner i före-bilderna. Den hade samma färg som taket har. Så det var väldigt mörkt i vårat kök då. Den skymtar dock lite i bilden överst av förebilderna.

                                  Före                                                  Efter

   

här har jag äntligen målat fönstrena vita också i vintras blev det ju bara fodrena
update: 2011-10-01

Intet nytt..

Nej, inget nu heller... 4dagar kvar enligt mig och 12 enligt Ultraljudet.
Lite annorlunda känslor i magen har jag haft de senaste dagarna men det är just lite. Och förvärkar o annat kan man ju ha långt innan det är dags. Så det säger väl egentligen ingenting. Men kan inte låta bli att hoppas för minsta lilla känsla.

dagens aktivitet var Storhandling på Maxi med T och Liv. och tre dagarna innan var det Måling av köksväggar. Blev fint. Imorgon öppna förskolan, Onsdag MVC, torsdag Mamma på besök och Fredag föda barn hade jag tänkt mig ;)

Nåja, vad vore väl en bal på slottet...... om inte.... alldeles UNDERBAR, Som askungen sade.

Aja baja

En liten bustjej!
Hon har börjat klättra om än väldigt försiktigt då hon är lite rädd. Så när hon kommit upp på vardagsrumsbordet med hjälp av fotpallen så hör jag från kontoret, "komma", "gå ner" lite gnälligt sådär. Jag förstår ju såklart direkt att hon antingen står på första steget på kökspallen och inte vågar gå ner eller möjligen V-rumsbordet. Och jojomensan där låg hon på mage när när jag kom, iklädd en mössa hon hittat i vagnen och en stövel =) Liv verkligen älskar mössor och stövlar/skor.

Vantar

Virkade vantar i svart glittergarn o mohair

Mammas vantar just klara. Tur att det är kallt ett tag till :)
Sen har ju mamma stickat fint till både Liv och Bebben. Så det är väl inte mer än rätt att hon får sina vantar innan vintern är slut =)

Stickad tröja stl 56. Mammas alster

Ridtur

Tjock o go är man och inte blir man mindre i vinterutförande =)
Liv tog min hjälm i stallet idag och kom till mig och sa "Rida, rida" Så det var bara sätta på henne den och gå o hämta lilla russet som alltid så snällt ställer upp på lite barnridning. Vi får väl se om det håller i sig med åren.

V38 + Frustration

Ja, det är så jag känner det.

Enligt mig är det nu 2v kvar till beräknad nedkomst och jag räknar minuter! =/ Kan erkänna att det inte är ett bra sätt att få tiden att gå! "Det är ju jättenära" - säger de jag berättar för. Ja, allting är ju relativt. Sen är det ju en kluven känsla att vilja komma igång och att inte vilja ha ont? Kort o gott jag vill bli mamma utan att passera GÅ. Nähä, det kunde man inte, attans.

Frustrationen då? ja det är väl att jag är trött, förkyld, ingen ork, sammandragningar för minsta aktivitet, rastlös o otålig för det som komma skall. Inaktivitet är inte min bästa sida, särskilt inte just nu. Och att detta i sin tur leder till att jag blir en dålig mamma, som inte orkar med varken barn eller husdjur, för den delen, utan att tappa tålamodet ljusår tidigare än annars. Ibland vore en Time Out helt OK att ha till hands.

Stackars Liv får underhålla sig själv hela dagarna, vilket hon är galet duktig på. Men när hon väl vill ha lite närhet o uppmärksamhet känner jag inombords - "jag orkar inte" - men måste samtidigt visa att jag  inte avvisar Henne, för det är ju bara jag som är trött. Dåliga samvetet kryper liksom på under skinnet och gör det hela lite extra jobbigt. Det är ju övergående, just detta stadium i alla fall, det vet jag. Men det är ändå lite jobbigt.

Baciller...

Efter 4 veckor förkylning dvs hängig förkylning, skulle varit hemma från jobbet förkylning i iaf 3veckor.Så börjar det om igen och har nu varit förkyld i 5v och just nu värre än innan. Hostar, hostar o hostar, snorar, täppt, hängig. Att hosta lite känns som jag sprungit ett halvt maraton. Liv är också sjuk sen tre-fyra dagar, hostar, sover dåligt, feber nu o då, halsont?

Det är nog riktiga maffia-baciller det här, för de var ena sega j*vlar, men nu är det dags att ge dem ett erbjudande de inte kan motstå!!. Ringde VC, men de sa först att de hade dåligt med tider och att det varit mkt hostförkylningar sen jul. Jo visst så kan det ju vara, men är det normalt att vara sjuk, sjuk i 5veckor?? Påpekade att jag var gravid och kanske lite mer påverkad pga det nedsatta immunförsvaret och då gick det bra att få komma in, men hon var ändå tvungen att påpeka att man blir ju trött av antibiotika med!! suck, de får väl ta en odling o se. Hittar det inget så är det väl bara att härda ut annars skulle jag uppskatta att bli lite friskare inför det hästjobb som väntar mig när som helst! Så på Onsdag (den bästa tiden hon hade) då ska jag bli lite undersökt. Liv verkar ändå pigga på sig så sakteliga redan. så hon behöver förhoppningsvis inte åka till doktorn.

Stackars Liv som får stå ut med trötta och förkylda och ynkliga föräldrar (T ligger för dagen även magsjuk) Och snart kommer det en till o stjäl en del av den uppmärksamhet hon fått. Blir som övning för henne kanske... och det märks att hon tycker vi är tråkiga och hängiga, för hon klänger mkt mer än vanligt stackarna!  Vi får hoppas hon kommer tycka det är roligt med en syster =)

v36 +5

Jo då tack, det knallar på, börjar känna lite lite mer av foglossingen. Inte mer än att det känns att kroppen håller på att förbereda sig, så sakteliga. Sammandragningar har jag så fort jag reser mig upp, men just bara sammandragningar, magen blir som en kanonkula tills jag vilat tillräckligt länge, först då släpper det igen och så håller det på. Men några förvärkar har jag inte kännt av ännu. Bäbisen trycker en del neråt och det är nog rejält trångt nu. Rör sig inte lika vilt, men bökar omkring en del så jag inte ska glömma att hon finns där ;)

När man tittar på denna bild så förstår jag varför det känns lite otympligt nu. Samtidigt undrar jag hur i helskotta man kan få ut den!? Men går gör det ju det vet vi ju....... bävar lite kan jag ärligt erkänna. Förra gången hände det ju inte mkt så då blev det ju tillslut Kejsarsnitt och det gick ju himla fort o smidigt!

Lek

Nästan lite vårkänslor. Plusgrader o solen värmer lite. Så efter en sväng till stallet så stannade vi till vid lekstugan. Vi gungade tom lite :)