Vem man än pratar med eller vilken läkare, kurator, terapeut jag träffat i ärendet så lyder svaren;
"Skulle pengar och resurser prioriteras för att sätta in hjälp från dag ett som patienten söker sig till vården i psykiskt ohälsa så skulle man kunna häva förloppet i god tid innan sjukdommen fått för stort fäste och patienten skulle kunna gå tillbaka mycket snabbare och med minimalt nyttjade resurser (om än mer än vad som bjuds idag initialt) och kostnader eftersom patientens tillstånd ännu inte blivit för stort."
Effekten av detta skulle då bli:
- Arbetstagaren skulle kunna gå åter i arbete betydlig snabbare efter sökt vård, än idag.
- Kosta mindre för Försäkringskassan och samhället då en arbetsför person konsumerar mer och betalar in skatt.
- Arbetsgivaren skulle spara pengar på minskat produktionsbortfall och få förbättrad arbetsmiljön pga den arbetsbelastning som kollegorna annars får ta under den tid en annan kollega är sjuk. Särskilt inom de brancher som inte nyttjar sig av timanställda/vikarier. Men även i brancher där man nyttjar vikarier ökar det belastning på de friska kollegorna eftersom vikarier inte alltid är lika insatta i arbetet och behöver extra hjälp och/eller upplärning som tar tar tid och energi.
Det känns inte som nån rocket sience? Eller?
Istället:
- Gör man inte mkt alls om man är mycket mycket sjuk. Självskadebeteenden och dyl.
- I bästa fall ges kurator-stöd efter en månad eller längre tid efter första besöket. (kurator i all ära för den som inte har någon att prata med, men de flesta behöver behöver mer aktiv hjälp typ KBT Terapi eller Psykologkontakt ) Men återigen endast något man får inom allmänsjukvården när det gått alldeles för långt.
- Detta genererar onödigt långa sjukskrivningar pga obefintliga resurser i tidigt skede. Och ju längre det gått i sjukdomen ju längre tid tar det att återställa honom/henne.
Lite som att vänta ut Cancern tills den spridits i hela kroppen innan man börjar behandla den liksom?! Då är det inte konstigt att det kostar mer pengar för samhället alla instanser och arbetsgivare än om man behandlade cancern i tidig skede. Det är nog alla rörande överens om. MEN varför är man inte lika överens när det kommer till Psykisk Ohälsa?
Min personliga erfarenhet efter kraftiga depressioner efter 2 separationer och senare Utmattningsdepression pga hög belastning på en arbetsplats under drygt 6 månader. Och senare generell depression trolig "efterdyningar" av tidigare kraftiga Depressioner och Utmattningsdepression. Inte i något av dessa fall har jag blivit erbjuden annat än Kurator genom allmänvården med 2 månaders väntkö och givetvis medicin och sjukskrivning. Läkare och kuratorerna jag träffat har beklagat sig öppet över den vanmakt de känner i ärendet och skäms för att de inte kan erbjuda den stöd och hjälp de borde kunna ge. Någon aktiv hjälp i form av Terapi eller Psykolog har inte funnits att få. Med hänvisning till att dem behövs till andra ännu svårare sjuka.
Arbetsgivarna, De kan gör mycket mer än man kan tro:
- De kan arbeta med hälsofrämjande policys, inte bara för fysisk aktivitet utan den dagliga arbetsmiljön. Såsom klara mål och planer vid längre sjukskrivningar både för de som är kvar på arbetsplatsen när en eller flera resurser försvinner som för sjukskrivna, men också för hur man hanterar den sjukskrivna och möter behov och har tydliga planer för samtal och anpassning av arbetsuppgifter i linje med aktuell sjukskrivning.
- De kan också i bästa fall erbjuda företagshälsovård (betydligt snabbare hjälp och kontakt med läkare och även terapeuter än i allmänvården)
- Stötta genom att erbjuda just Terapi och läkarkontakt genom företagshälsovården och få en god kontakt med både den sjuke och behandlade läkare och terapeut/psykolog.
I mitt fall, så var det just arbetsplatserna som bidrog med hjälp inte allmänvården. och tack vare det har jag kunnat komma tillbaka och arbeta fulltid efter mina sjukskrivningar. Utan KBT och tät kontakt med både arbetsgivare och företagshälsovård vet jag inte vart jag hade stått idag.
Relaterade länkar.
Psykisk ohälsa en tickande bomb
http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/arbetsmiljo/psykisk-ohalsa-en-tickande-bomb_617807.html
Ingen Tackar dig för att du jobbar dig sjuk
http://www.aftonbladet.se/debatt/article18571327.ab
Att leva med utmattningsdepression (mkt läsvärd för den som inte varit deprimerad eller utmattat)
http://tankaromutmattning.
Ett litet aktuellt kuriosa är dagens sittande regerings förslag att lägga mer ansvar på arbetsgivarna, och när jag nu tänker efter i det jag just skrivit så känner jag nu att min osäkerhet vad jag tycker och tänker om det börjar få en klar bild. Var och en kan ju dra sin egen slutsats...
http://www.expressen.se/nyheter/lofvens-besked-om-sjukskrivningarna/
